Tävlingsnerver, hunger och ovisshet

26.04.2017 23:26

Hej på Er!

Fasen va fort det går. 3 dagar kvar till premiären....  Det är nu man börjar märka att kroppen ställer om sig i ett annat mode. Har börjat släppa på träningen lite grann och har fokus på att hitta en skön känsla i kroppen. Tävlingen i Bengtsfors blir premiären för mig och huvud spinner runt och runt i tankarna..... Jag känner ändå en viss hunger inom mig som var länge sen ja kände.

Hur kommer kroppen kännas? vart står jag nu? känner efter extra hur man mår i kroppen och nojar sig! Hur ska jag lägga upp loppet?

Såkallade hjärnspöken är namnet och jag hoppas att ja ska kunna gå in med en attityd att prestera så bra som möjligt. Som ja nämnt innan så ser ja detta lopp mer som träning och samtidigt se vart jag står på ett ungefär och hur kroppen svarar. Mycket handlar om att hitta tempot och känna att man kan få lite självförtroende. Idag fick jag reda på att det går magsjuka på dagis vilket givetvis skapar ännu mer noja att man ska åka på det innan loppet..... Alltid när jag ska ställa mig på startlinjen har det lyckats pricka in något som inte stämt.

Det kan var sjukdomar innan lopp, glömda skor, glömt hjälm, ifjol till Ränneslätt där inget stämde glömdes vattenflaskorna med sportdryck + både för tung klinga och dålig scoutning av banprofilen. Som sagt alltid något men i år hoppas ja kunna förbereda mig bättre och verkligen hitta ett lugn och tro på mig själv. Jag vet jag är i bättre form i år och det är något jag måste intala mig själv att jag är där och tro på det. Jag är inte tränad för långlopp egentligen men blivit explosivare i min åkning.

Planering för vad som ska med har inletts och det märks man är ringrostig när man ska fundera ut vad som ska med. Slangar måste inhandlas, vilka däck, iordningställande av cykel och göra den tävlingsklar, verktyg, pump, jag själv ska med :) etc etc.... Ni fattar, mycket ska tänkas på ;)

Det var allt för nu men återkommer snart igen om ett annat om hur det gick på tävlingen och de svar ja fick.

Ha dé så bra så länge

//Johan